Det finns fortfarande så mycket skuldkänslor inom mig som gör att jag inte kan gå vidare med mitt liv.. Så mycket tankar och känslor som sprudlar omkring, som ger mig en stor smärta. En smärta som säger mig att jag inte älskade och uppskattade dig så mycket när du fortfarande fanns kvar. Lika mycket som jag älskar och uppskattar dig nu.

Jag önskar jag hade kunnat visa dig mer, hur mycket du betydde för mig, så mycket som du hjälpte mig. Jag tänker på dig hela tiden och varje dag. Frustationen att behöva leva utan dig, att sanningen faktiskt är sann. Jag skulle kunna slå knogarna genom betong för att det gör mig så arg på mig själv. Du sa att du alltid skulle finnas där för mig, skydda mig och älska mig. Varför förtjänade inte jag att ha dig kvar?

Respekt var det enda jag saknade, att veta att du respekterade mig som jag var.. Att ord och handling faktiskt kan skada mer än vad man tror. Om man verkligen älskar någon så säger man inte vad som helst till den personen, ord kan såra mer än allt. Hör man att man inte är som man vill av någon man ser upp till så är man tydligen inte den personen som den vill älska. Jag skulle aldrig kunna ha samvete att såra någon genom att säga elaka saker och sedan leva med det, aldrig till en person jag älskar, säger jag elaka saker så älskar jag inte den personen för då visar jag inte respekt, respekt är a och o, det är sanningen...

Godkväll

Ja, då var det ett steg närmre, igårkväll la jag ut min ena häst på hästnet, redan en massa som har hört av sig, riktigt kul   På söndag kommer det en familj som ska kolla på min andra häst, min ponny  

Hoppas jag hittar ett bra hem till dig nu Mila, det är du värd